Jag ska berätta lite om en soldat i släkten. Han föddes som Pehr Ersson år 1772 i Wästra Wingåker i Södermanland. Han var min mormors farmors farfar.

Västra Vingåker var en socken dominerad av bönder – inte några få stora herrgårdar som andra socknar i Sörmland. Fattigt! I den här socknen kom både vaccination mot smittkoppor och skola för allmänhetens barn igång senare än i grannsocknen Östra Wingåker. Fler spädbarn verkar dö och nöden verkar större. Det är i Västra Vingåker centralorten Vingåker ligger.

Pehrs far Erik är skomakare i Arfwidsstugan i Wiks rote precis utanför själva Vingåker – eller kanske kallades det kyrkbyn på den tiden. Eriks morfar hette Arfwid och både han och  Eriks far var skomakare – 3 generationer samma yrke på samma plats. Förmodar att det var han som byggde torpet.

Men Pehr väljer en annan bana - han tar värvning år 1791 och flyttar till Wiks soldattorp – han blir dragon. I och med kontraktet kunde han och Brita Larsdotter gifta sig samma år. Brita är soldatbarn från socknen. Hennes far stupade på Åland 1790. Eftersom soldater ofta tar namn efter roten eller torpet blir Pehr dragonen Pehr Wik i Wiks rote. Pehr kommer att tjäna kronan i 35 år och bevista 6 krig (!). Soldatänkan, Britas mamma, inhyses.

Det är inte ovanligt att man flyttar mellan soldattorpen. Soldaten skulle ju försörja sig på det lilla torpet och man får förmoda att förutsättningarna för det var bättre på vissa ställen än på andra. Dessutom kunde rotebönderna vara mer eller mindre snåla – på vissa ställen fick soldaten verkligen strida för att få det han skulle ha i form av underhåll osv. År 1806 flyttar familjen till Östra Vingåker och soldattorpet Skirsnäs. Östra Vingåker söder om Katrineholm är en socken helt dominerad av några stora gods – Claestorp och Beckershov i södra delen där Skirsnäs ligger. Kanske var förhållandena från roten bättre här. Godsen månade om ”sitt” folk och soldathustrun kanske kunde tjäna lite extra genom jobb på godset periodvis. Soldattorpet finns kvar.

Här bli Pehr soldat Pehr Sten med soldatnummer 2. Soldaterna brukade heta Sten på det här torpet. Den soldaten, som tidigare tjänstgjort i roten, får avsked. Noteringar säger att han har dåliga ben och skickas hem från Pommern. Inte nådigt – det gällde att hålla sig frisk och rask… Roten hade 3 månader på sig att ersätta den förre soldaten, annars kan man få böta till staten.

Det var inte ovanligt att soldattorpen var fulla med ungar – Pehr och Brita fick 6 barn, som samtliga når vuxen ålder. Men ingen av sönerna blir soldat.

Pehr blir gratialist år 1826, 54 år gammal. Runt 50 brukar vara åldern då man slutar som soldat – det slet väl med alla marscher. Man får bo kvar som inhysingar på soldattorpet – det var brukligt om roten var generös. Och så en liten pension från staten, men det krävdes nog att man odlade lite själv för att klara sig. Enligt noteringarna i Södermanlands läns soldatbok har han ”Tjänt väl. Bevistat alla fälttåg”. Man kan också läsa att han är 1.68 lång. Dottern Kerstin flyttar hem till Skirsnäs år 1834, får en oäkta dotter och stannar kvar till föräldrarnas död. Båda dör år 1845, hon i slutet av oktober och han i början av december, båda 72 år gamla. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...