Vissa djur älskar barn - andra inte. Nadja tillhör den första skaran - Märta den andra. Nadja blir alldeles till sig om hon ser ett barn och vill nästan för väl. Det gäller att barnet inser att hon inte är farlig. Efter ett tag brukar hon lugna ner sig och leker oavbrutet på ett alldeles förtjusande sätt. Man ser att hon är uppfödd med ungar och kånkades på redan som liten valp.

Kolla hennes smile! Hon har en verklig högtidsstund. 

Inte bara hundar utan även hästar vet att barn är små. En bekants lille son reste sig genom att klättra på en av faderns hingstars bakben, när han stod i stallgången. Hingsten stod som fastvuxen!

Nedanstående bild har Carita Sundström tagit och den visar också denna förtjusning och omtanke, som är så rörande att se. 

Den här märren är fullkomligt medveten om att barnet är litet - en mänsklig fölunge man ska vara rädd om. 

I Södertälje var vi inackorderade på ett ställe där familjen hade en autistisk son. Han hämtade vilken häst som helst i hagen fast han bara var runt 10 år. En gång kom han med en av de största stona och en häst stod uppbunden i stallgången. Gustaf lyfte på repet på ena sidan och kröp under - och den stora hästen gjorde likadant. Den bara följde med fast det egentligen inte var möjligt.. Och ingen av hästarna gjorde nåt för att hota eller sparka varandra. Vi som såg det bara gapade - tur att inte ägaren, som var mycket petig med sina hästar, såg det.

Jag tror att vi ofta undervärderar djuren. Det finns mycket mer i ett djurs huvud än vi tror.