Södertälje är en stad som verkligen präglats av sina industrier, mer förr än nu kanske. Staden ligger bokstavligen inklämd mellan Scania i söder och Astra i norr. Jag tänkte ägna några dagar åt industrierna. Börjar med Scania.

Scania hette först Vabis, som betydde Svenska vagnsaktiebolaget i Södertälje. Om jag inte minns fel tror jag att det låg i kvarteren bortanför kyrkan först - ungefär där Tom Tits finns idag. Men ganska snart var där för trångt och man flyttade till platsen där det finns idag.

När jag växte upp i stan styrde Scania Vabis allt! Det var del absolut största arbetsplatsen och stan var helt beroende av industrin. Man gjorde som dom ville - byggde vägar och bostäder tex. Men Scania var också en sponsor av idrott och Scaniarinken bekostades till en del av dom.

Jag hade ingen närmare knytning till Scania än andra - min pappa jobbade på Astra. Men vi lussade på Scania i många år - en klasskamrats mamma var bibliotekarie där och det var bara att ställa upp. 

Scania har vuxit enormt och täcker stora delar av södra stan. Den har en stor betydelse för stan och om Scania skulle flytta vore det katastrof. Men man är säkert fastbyggd...

Dags att ta ut innanfönstren! Härligt!

När  i flyttade hit ansåg säljarna - eller förutsatte dom – att vi skulle byta fönster till moderna kopplade.

Men det ville vi inte!!

Vi har innanfönster och varje höst lägger vi bomull mellan rutorna, sätter upp, tätar och klistrar fast fönsterremsor. En ritual inför vintern. Det tar några dagar att få allt på plats och man har lärt sig vilka fönster man måste vara särskilt petig med – där det lätt blir drag. Varje fönster är väl markerat med ett nummer så man vet var det passar.

Nu ska dom ner och bäras upp på vinden. Min ambition är att den processen ska inledas de första dagarna i maj. Vissa år med varm maj har dom varit ur de första dagarna i månaden, men det har funnits kalla år då det fått vänta till 1 juni. Vissa vårar har vi frusit – men dom ska aldrig upp igen!! Är dom nere så är dom!

I år har jag tagit ur innanfönstren i två fönster i köket och så har jag börjat riva bort fönsterremsorna på vissa andra. Men det är lite för kallt för att ta bort alla.

Innanfönster har sina klara fördelar. Avståndet mellan rutorna är större än i kopplade fönster och de isolerar förhållandevis bra. Men det bästa är att ljuset och fågelsången och alla ljuden kommer in så fint på våren när man tar ner dom och bara har en glasskiva mot yttervärlden. En sån skillnad det blir!!

Så vi byter inte fönster – innanfönstren får vara kvar så länge vi bor här!

På bilden ligger Kattis på ett par, som just tagits ur.

Södertälje kanal delar stan i två delar - centrum, torget, kyrkan och själva staden ligger på västra sidan och sjukhus och läroverk på den östra. Hur ta sig över diket? Rodden fanns och på vintern gick man över isen.

Första svängbron var klar 1823. Den låg bakom torget i förlängningen av den gatan som går framför kyrkan. Den första bron var av trä. Teckningen ovan visar den och här kommer några bilder.

Men tydligen ansågs den gamla träbron inte bra, för 1910 invigdes den nya bron i metall och modernare material, även den en svängbro. Fundamenten finns kvar än idag i den lilla slinga av gamla kanalen, som finns kvar bakom torget. Den var inte i drift så länge - redan 1924 invigdes den nya breda kanalen och den gamla charmiga var ett minne blott.

Man ser den gamla träskoningen av kanalen tydligt. Man kan undra varför inte bron kunde fått vara kvar. Den lilla ö den landar på mellan gamla och nya kanalen skulle kunnat bli ett fint ställe för utflykter mitt i stan. 

Gamla Slussen i Södertälje kanal låg vid Mälarhamnen, inte som idag vid Saltsjön. Kanalen var alltså en del av Saltsjön, inte som idag en del av Mälaren - om ni förstår vad jag menar... Gamla kanalen - den lilla slingrande charmiga - invigdes 1819. Den nya breda togs i bruk 1924. Vykortet ovan daterat 1909.

Då som nu drog slussandet till sig folk. Man tittade på båtarna, träffade folk och förr kunde man få vara med och veva. Så sker fortfarande i Göta kanal.

Än idag sitter folk och tittar på slussande - framför allt under sommaren när "båtfolket" med småbåtar ska igenom - att slussa kan tära på sämjan i de bästa familjer... En gång när jag gick i småskolan gick hela skolan för att titta då en jättebåt skulle igenom Slussen. Sånt sker väl inte idag....

Fallhöjden i Södertälje kanal var inte så stor, men trafiken var då liksom nu livlig. Idag passerar ca 4 000 båtar i yrkestrafik - pluss ca 10 000 fritidsbåtar!!

På bilden ovan syns den nya svängbron. Den gamla var vackrare - mer bilder på dom i morgon. Resterna av den som syns på bilden finns kvar idag - bakom torget och kyrkan där för övrigt en liten rest av gamla kanalen finns kvar som småbåtshamn. På bilden ovan syns de gamla dragvägarna - man drog pråmarna uppför kanalen.

Södertälje har verkligen förändrats sedan gamla kanalens tid. Då den invigdes var stan en liten pluttort med 917 innevånare.

Men att kanalen skulle gå när den hamnade var inte givet. Ett förslag var att den skulle mynna i Katthavet vid Scania och så ut i Torpaviken. Stora utredningar och riksdagsbeslut - en för tiden stor investering. Så var det även vid ombygget. Kunglig invigning och pompa båda gångerna.

En sista bild på gamla Slussen. Mer kanal i morgon.

Äntligen maj efter en tuff vinter - en riktigt hemska vinter faktiskt. I och för sig vacker med ren vit snö - men så mycket! Och vilken kyla! Trots elvärmare i ledningarna frös vattnet till stallet två gånger - det har aldrig hänt tidigare. Vårt växthus rasade under snötyngden. 

Men nu är det maj - härligt! Björkarna har små musöron, gullvivorna börjar slå ut och gräset växer så det knakar. På något underligt sätt försvinner vintern - ner i minnesarkivet. Nu ska vi leva och njuta av nuet!

Igår släppte vi ner våra fölmärrar på en liten inäga - stor lycka! Gamla Spes sprang så man nästan blev orolig. Det hö vi frestar med på morgonen är inte så intressant längre. Kanske är det också så att både Spes och Garún börjar få svårt att få plats med hö i sina stora fölmagar. Dom får alltmer kraftfoder - speciellt Garún kan göra nästan vad som helst för lite havre. 

Bifogar även en bild på ett litet demonstrationståg från gamla Södertälje. Kanske inte första maj-tåg, men bilden är lite kul. Kanske någon sorts militärtåg.