Kan man heta Slyngur?

Vår första isisfölunge föddes den 28 maj 2004. Han var stor och hade nog haft det lite trångt för han kunde inte räta ut frambenen de första dagarna. Inget allvarligt, men man kan väl säga att vackrare fölunge har man sett… Fux.

Pojken visade sig vara mycket tam – han ville sitta i knät från första stund. Vi hade fått en connemaraunge – också det en liten kille – två dagar innan vi fick isisungen. Han var gudasöt, brun med krokig vit bläs. Han hade kallats Krumelur innan födseln och det visade sig att bläsen hade en liten böj – en krumelur – namnet var givet.

Men isispöjken hade inget namn. Det är petigt med namn till islandshästar – dom får inte heta vad som helst, i alla fall inte om dom fötts i Sverige. Här är Islandshästförbundet petigt – ibland i överkant tycker jag. Namnet ska följa den isländska namntraditionen och helst ska det redan finnas i det stora internationella islandshästregistret. Vi provade en massa namn på honom, men inget passade riktigt. Carl tyckte att han kunde få bestämma och det gick jag med på. Han valde namnet Slyngur!!! Fult!! Det hade jag aldrig döpt honom till. Det betyder modig häst. Jag hoppades i mitt stilla sinne att det inte fanns registrerat redan – då skulle det inte bli godkänt – men tyvärr… Det fanns en tysk stackare med det namnet.

Så det fick bli Slyngur. Vi uttalar det så att alla bokstäver hörs – inte direkt isländskt.

Slyngur visade sig inte alls vara så modig, snarare lite feg. Kompisen Krumelur däremot verkade inte vara rädd för något. Vi minns med värme när han och Krumelur gick på ett litet hingstbete med två andra småpojkar. Vi skulle byta hage. Vi tog bort eltråden och gjorde en gång till nästa hage över en liten grusväg. Krumelur såg direkt att det var grönare på andra sidan, tog ett skutt över det lilla diket, trippade över vägen och in i nya hagen. Gräs!! Men Slyngur vågade inte gå där eltråden varit, inte ens i närheten. Krumelur tog en stor tugga gräs i munnen och hoppade tillbaka för att visa Slyngur – det finns mat där! Kom!

Det tog ett tag innan vi fick över hästen med namnet som betyder att den är modig…

Slyngur rörde sig riktigt bra – bättre än vi förstod. Rätt liten, men med mammas vackra hals och resning.

Våren när han var 4 skulle han på inridning. Slyngur klev ut ur transporten på nya stället, sträckte upp sig och var urflott!! Han fick så mycket lovord –  namnet ansågs tufft! På några månader var han inriden och såld. Kanon!

Suzanne, som köpte honom, har dock bekräftat – han är inte alltid modig – ibland rätt fjantigt feg faktiskt.

Men vacker är han! Och härlig på alla andra sätt.

Han växer nog i namnet…