Alla inlägg den 12 april 2010

Av Gudrun Lindvall - 12 april 2010 08:59


  

Vi hade åsbohöns några år. Det var mycket trevligt och en ren fröjd att se de vackra hönsen i trädgården. Jag saknar dom.

Hönsen gick fritt. I och för sig hade vi två stora hönsgårdar. Den ena hade vi kycklingar i och i den andra stängde vi in hönsen om det fanns skäl till det…

Åsbohöns ruvar. Varje vår och sommar fick vi kycklingar – många… Vi hade  vad som kallas för genbank – åsbohöns tillhör gruppen hotade lantraser – och sålde kycklingar. Man kan väl inte säga att vi tjänade storkovan på kycklingar precis – men kul var det.

Eftersom de var en lantras fanns det alla möjliga färger och även storleken varierade. Vi hade svarta, vita med prickar, gula, bruna, olika färger på kragar osv. Tupparna var riktigt granna och snälla – man kunde ha flera stycken samtidigt och det hade vi.

En lite plutthöna hade vi – brun med svart i. Ett år försvann hon och vi anade att hon hittat allra bästa stället att ruva på – men var?? Jo, längst inne i snickarboden bakom hyvelbänken och en massa bröte låg hon. Gick inte att komma åt utan en massa jobb – hon fick ligga. Så kläckte det. Det var ett sjå att få ut dom små dunbollarna. Vi kröp och ålade, men det gick. Ner i tygkassen och iväg till trygga kycklingavdelningen!

Året efter hände det nåt lustigt.

Hönan la sig på samma ställe i snickarboden. Jaha, ålning efter kycklingar i år igen… En höna ruvar 21 dygn, men vi visste ju inte riktigt när hon lagt sig. Men en morgon låg hon utanför altandörren med hela kycklingskocken under sig. Hon rörde sig inte ur fläcken! Det var bara att hämta tygkassen och plocka ner kyckling efter kyckling – hon protesterade inte en gång! - och till sist henne och så bära ner hela familjen till kycklingavdelningen. I vanliga fall kunde man få rejäla hugg, om man försökt dylikt, men icke denna gång.

Av detta lär man sig:

                      Höns minns.

                      Höns klurar och räknar ut.

                      Höns vet vad dom vill.

För ingen kan få mig att tro att det var slumpen att hon gjorde som hon gjorde! Jag är helt övertygad om att det fanns en tanke i den lilla hönshjärnan. Hon visste var tryggheten fanns och dit skulle hon. Så det var bara att tydligt tala om vad som gällde – bär oss! Ingen liten kyckling fanns kvar i snickarboa – alla hade hon fått med fram till altandörren. Att dom andra hönsen kom utspringande för att kolla varför hon låg där brydde hon sig inte om. Hon låg kvar - visste vad hon ville!! Kan säga att det var inte enda gången de förvånade oss, de små fina åsbohönsen.

Med andra ord: vi människor är så övertygade om vår egen förträfflighet att vi sällan ger oss chansen att förstå andra arter. Dom pratar inte – man måste lyssna på andra sätt. För dom försöker få oss att förstå – kommuniserar som det så vackert heter idag. Säkert anstränger dom sig mycket. Många ger upp. Ibland bor dom hos någon som ger sig tid och faktiskt förstår att det finns nåt att förstå. Som  försöker ”höra”. Och fattar ibland…

Vad jobbigt det måste vara att vara djur och inte få oss att förstå hur man än anstränger sig.

Dom tycker nog att människor är en bra begränsad och korkad art.


Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6
7
8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26
27 28
29
30
<<< April 2010 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards