Bild från SOF:s hemsida. Foto Hans Bister

Rödhaken är en mycket vacker fågel med en vemodig och fin sång. När den darrar på stjärten exponeras det tegelröda på stjärten – en arttypisk rörelse. Hela dräkten har en prakt, som inte känns riktigt nordisk – nästan exotisk. Svart, rött, grått och lite vitt.

Rödstjärten häckar i skogsbrynet, vill gärna ha koll över öppnande landskap och kan fås att häcka i holk. Den är störningskänslig och nervös vid häckningen och kanske är det därför honan, som ruvar ensam, vill kunna titta ut. Här följer några exempel på holkar.

I min barndom fanns alltid rödstjärt som en del av sommarljuden. Men arten har minskat i antal och nu är det inte lika självklart längre. Rödstjärten övervintrar söder om Sahara och flytten, som sker på natten, innebär stora strapatser. Rödstjärten återkommer hit till Mellansverige i början av maj. Så välkommen.

Ett år lyckades vi få ett par att häcka här, men så avverkade vi lite på kullen och då ville dom inte kommande år. Men vi brukar ha ett par i en av hästhagarna.

Lyssna på sången. Den är nordiskt mollaktig. Påminner lite om svart-vit flugsnappare, men början med den vemodiga stigande tonen är väldigt typisk. Ingen annan låter så.