Gården vi bor på heter Västra Vegred. Det finns fler gårdar med samma namn, för innan storskiftet på 1860-talet var Västra Vegred en by, eller egentligen 2 små byar. Det måste ha varit en enorm aktivitet vid den tiden då landets alla småbyar på landsbygden slogs sönder och gårdarna flyttades ut!

Storskiftet innebar alltså att alla små smala åkerremsor, som blivit resultatet av arvsskiften, lades ihop och så delades all mark upp i stora enheter istället - dagens gårdar blev till. Byarna försvann. Vilket dividerande - det skulle ju bli rättvist! Här fanns lite remsor kvar - vi hade en utmark en bra bit från gården. Var den ett resultat av dividerandet? Alla ville väl ha en bit av den bästa jorden. För några år sedan bytte vi mark - 4 gårdar var inblandade - så var beteshage blev större och bättre och grannen slapp eländet att köra runt vår remsa.

Vår gård är egentligen 2 gårdar, trots att odlingsarealen bara är 8 ha. Vi har 2 lagårdar, 2 magasin, 2 hus, 2 gamla utedass osv. Det fanns plats för ca 5 kor i varje lagård och så spilta för hästen. Men så var bara ca 50 år - redan i början av 1900-talet slogs gårdarna ihop. 

På 1860-talet byggdes även järnvägen i Sverige - den kom till Katrineholm 1865. Att det var brist på arbetskraft kan man förstå och det påstås att ryska stenarbetare togs in för att göra husgrunder. Vi har en fantastisk källare under ena magasinet med valv i taket. 

Man ser i huset att man tog vara på det som gick att återanvända från gamla huset i byn - vi har inte två dörrar som är lika och några är lövtunna och har rester av gamla beslag som säger 1700-tal. 

Vi hittade gården av en slump. Bilderna på nätet, som mäklaren lagt ut, var hemska. Gammalt snuskställe, sa jag och ville inte ens åka och titta. Men hur det kom sig... Vi blev förtjusta och la ett bud före visningen. Säljare var tre syskon - dödsbo alltså. Det kom inget annat bud, de accepterade, papper skrevs - och så kom ett högre bud... Syskonen hade skrivit på, men inte vi. Mäklaren ringde och förklarade situationen.

- Men om vi skriver på då? frågade jag.

- Ja, då är det klart, sa mäklaren.

- Hur länge är du kvar på kontoret, frågade jag.

- TILLS NI KOMMER, sa mäklaren med eftertryck. 

Det visade sig att en ingifting varit mer än lovligt aktiv i processen och retat upp mäklaren, som var från trakten och väl insatt i alla gruff och stridigheter.

Tur för oss!

 

Charlotte Rudenstam

18 mars 2010 09:51

Du har verkligen kommit igång och blocka, Gudrun! Roligt!
Tog med intresse del av din lilla historiska exposé. Ryska stenarbetare. Jo jag tackar.
Jag gläds åt några små frusna snödroppar som vågar sig på att blomma i denna vårvinter.
Krama dig själv och pappa från mig
Charlotte

http://lustochliv.blogspot.com

 

lisbeth

18 mars 2010 21:51

Vilken fantastisk historia!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...