Vad är det som låter? Den frågan ställde vi oss ofta första sommaren. Hör man Skavsta härifrån? Omöjligt – det är ju 5 mil dit. Men ett dovt surrande ljud hörde vi när vi gick ner för backen.

På gården finns en stor ek som vårdträd. Det är så vackert och vi har bilder av det från alla årstider. När vi tittade upp utefter stammen den där första sommaren hittade vi skälet till surret – bålgetingar!!! Massor!!

Fasa!!!

Vi ringde Anticimex.

Förr var bålgetingar fridlysta, men det är dom inte numer. Fridlysningen försvann i början av 2000-talet.

Det kom en kille med en lång stege och förklarade att bålgetingar var så snälla så. Klättrade upp och tog död på dom, men talade om när han kom ner att han hittat ett bo med ettriga vanliga getingar också – även dom ivägsända till getinghimlen. Dom tyckte han att det var mycket angelägnare att bli av med.

Vi såg trots massakern en och annan bålgeting och på hösten ville dom in. Knackade på fönstret och stirrade med sina gula ansikten. Det var lite läskigt. Om man inte skyndade sig in på höstkvällen kunde mycket väl en bålgeting slinka med. Ett år hittade jag ett bålgetingbo i en holk när jag tömde på våren. Ett annat år upptäckte vi att dom bodde i ett hål i ett av päronträden. Varje år ser vi dom – vissa år många, andra år betydligt färre.

Numer lever vi sida vid sida med våra bålgetingar. Dom är långsamma och man hör dom på långt håll – man hinner undan. Dom är rovdjur och tar  vanliga getingar - det är ju bra. Är inte påträngande och intresserade av våra måltider. När det är plommonår ser man både bålgetingar och dom vanliga getingarna i plommonträdet. Rätt vackra är dom faktiskt. Och imponerande stora – ca 3 cm! Just storleken gör att en bålgeting inte riktigt ser ut att hör hit – den ser mer ut som en tropisk art.

Men det är väl så – ju mer man lär sig, ju mindre skrämmande och desto mer spännande blir fenomen i naturen. Det gäller även bålgetingar. Minns en artikel i Naturskyddsföreningens tidskrift Sveriges Natur med en forskare, som studerade bålgetingar med stor förtjusning och menade att det inte alls var svårt att bli ”kompis” med dom - det gick att studera dom mycket nära.

Det tänker jag inte försöka – men vi samlever numer i fred och sämja.

Och i viss fascination.  

 

alf.bohman@telia.com

18 augusti 2012 13:37

hejsan du författare. Jag har liksom du haft bålgetingar i närheten länge, de flyger som fåglar rakt och fort, dricker i fågelbadet och intresserar sig inte för vår mat och oss.
Däremot slår de bin, och kanske getingar med. Så de är lugna o fina djur, sin storlek till trots. Man kan sitta invd boet och skåda som småfåglar. Vi byggde hönsnät runt stubben de byggde i, för att skydda hunden. Bålgetingarna lärde sig på en enda inflygning att ta sig igenom nätet, de stannade på några decimeters håll, kollade och flög igenom. trevliga djur.

Gudrun Lindvall

19 augusti 2012 20:10

Ja, och vi har nästan inga getingar i år. Liksom du så gillar jag dom.
I år har jag utökat "gillorna" med kopparödlor. Vi har haft gammalt tegel liggande och därunder trivs dom. Jag lyfter på tegelpannan och kollar och vet att vi i alla fall har 6 individer i olika åldrar. Kul.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...