Vi köpte stället – Gården – vi bor på för 7 år sedan. Vi var inte precis purunga, vare sig Carl eller jag, men ska man förverkliga drömmarna så får man passa på. Det fanns väl folk i bekantskapskretsen som tyckte att vi var lite galna - det fanns mycket som behövde åtgärdas på stället, om man säger så...

I lagården som skulle bli stall fanns kättar, bråte och foderbord.

- Vi tar bort det gamla foderbordet, det är lätt, sa jag trosvisst.

Tji vad jag bedrog mig. Att knacka sönder betongen var väl ingen match – men sen… Hela foderbordet bestod av sprängsten, en del rejält stora. Kristidsmaterial från nåt vägbygge, kanske?

Sommaren var het, vi skulle ha stallet klart inför vintern – bara att hugga i. Man ska inte svära, men fy fan vad vi slet! Vi var otränade och ovana vid hårt arbete – tur att man är envis.

Folk i bygden var lite nyfikna på oss. Dom kom för att titta - besöken var mycket trevligt. Vi fick tips om Birger, en stor stark karl med maskiner – han skulle kunna gräva vatten till stallen åt oss. Han kom, tittade på vår skottkärra, våra sprängstenar och såg klurig ut. Skakade lite på huvudet.

Vi hade kvar huset i Enhörna – skulle vara ute till den 25 augusti – massor att göra där också. Det är inte klokt vad man samlar på sig grejer – både bra-att-ha-prylar och sånt som inte visat sig vara bra att ha. Vi for som skottspolar de 10 milen mellan våra ”projekt”. Jobbajobba – kulkul...

Så en het julidag var det dags för nästa nappatag med resterna av foderbordet. Stön och stånk – men nu måste vi… När vi slog upp dörren till vårt blivande stall trodde vi att vi fått solsting. Inte en sprängsten – tomt!!! Trolleri!! För bra för att vara sant!!

Birger hade varit där. Hur han gjort är en gåta. Om han hade haft hjälp fick vi inte veta. Betalt tog han inte! Men han var mycket nöjd med sitt verk och för vår gränslösa tacksamhet och beundran. Han har visat sig gilla det där – att överraska. Det har skett senare också…

Den gången var det som om han sänts från paradiset – han lyfte inte bara ut stenarna. Han lyfte också av en uppgift, som nästan var oss övermäktig. Vi kände oss så välkomnade i bygden! 

Vi har blivit starkare sedan dess. När vi skulle byta ett gammalt loggolv av trä och röjde bort det gamla för att gjuta nytt tittade Birger in med kommentar:

- Sånt där har man polacker till.

- Jaha, sa jag. Men kan polackerna så kan vi.. 

Den gången klarade vi det. Själva!

 

Karla Sand

29 april 2010 21:41

Just så! Därför har B-O fått kakla badrum idag och jag fick vara hantlangare. Men min tid kommer, snart är det dags för målararbete. Det är jag en fena på!
Bra karl reder sig själv och bra kvinna likaså. Sen kan borgarna införa rot och rut och prut och annat, vi är familjen "Gör det själv". Och farfar Olle, snart 91, har skrivit i sin livsberättelse att så har fallet varit i generationer och generationen efter oss fortsätter i samma anda.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...