Tänk att hermeliner var så vanliga förr att man kunde sy hela kungamantlar av dom! Nu finns dom nästan inte.

Hermelinen känns igen på sin helvita dräkt med svart svanstipp på vintern. På sommaren ser den ut som på Gunnar Brusewitz´ bild ovan – brun med gulvit undersida och även då svart svanstipp. Den är inte så stor – ca 30 cm inklusive svansen. Den lever av vad den kan få tag på, i första hand smågnagare som sork och möss, men om det är ett dåligt smågnagarår kan den äta daggmask, insekter, frukt och bär. En tusenkonstnär alltså. Som alla predatorer – rovdjur – anpassas kullstorleken efter födotillgången. Ett rikt smågnagarår kan den få uppemot 10 ungar - under ett ”fattigt” är får den inga alls.

Hermelinen är som många mårddjur en nyfiken krabat. Om man ser en är det bara att sätta sig stilla så brukar man få se den igen – sägs det.

Nu är det ju så att detta gulliga djur liksom många andra minskat i antal. Jag har bara sett en hermelin några gånger. Första gången var precis som man kunde vänta sig – i ett stenröre dök ett gulligt ansikte upp. Mitt hjärta gjorde ett glädjeskutt – hermelin!! Jag satte mig ner och mycket riktigt – där var den igen på ett annat ställe - och igen! Oerhört fin med nyfikna pepparkornsögon!! En lite pärla.

När jag satt i riksdagen agerade jag mycket för att den allmänna jakttiden på hermelin skulle bort och år 2001 försvann den – mot jägarnas vilja. Ett steg i rätt riktning!

Men det är fortfarande jakttid på hermelin året runt, alltså även under den tid då det finns ungar i boet. Jakten kallas nu skyddsjakt och det står att man får jaga ”i en anläggning för att där förhindra skada eller annan olägenhet”. Det är givetvis en rejäl begränsning – ingen kan skjuta den ute i naturen som förr. Inte använda den som levande måltavla för övnings skull, som anförts som skäl för jakten. Vilken syn på levande varelser – att man kan skjuta ihäl dom bara för nöjes skull!

Jag anser att alla jakt på hermelin ska bort – även det som kallas skyddsjakt. Hermelinen konkurrerar inte med jägare om bytet och att den skulle kunna göra stor skada är knappast troligt. Att skjuta föräldradjur och riskera att ungar svälter ihjäl är oetiskt – sån jakt bör inte finnas! Hermelinen är numer nästan sällsynt från att tidigare varit mycket vanlig – trots att det finns sork även nu för tiden – i alla fall där jag bor…. I och för sig ger dagens jordbruksmetoder betydligt mindre spillsäd än förr och därmed färre möss i ladorna, men jag är övertygad om att den jakt, som tidigare bedrevs, slog undan benen för den fina hermelinen.

Har du sett detta gulliga djur nån gång? Berätta gärna!    

 

lisbeth

9 april 2010 08:20

Vad fint att du skriver om den lilla vackra hermelinen! Jag har faktiskt förunnats att se detta djur inte långt från där jag bor. I ett stenröse tittade sekundsnabbt fram ett litet huvud. Jag gjorde som du - satte mig ner och väntade... Och så dök huvudet upp bland stenar och mossa, än här och än där! Varje gång jag passerar stenröset så kikar jag efter hermelinen, men nu är det några år sedan som vi sågs.

http://ulvus.bloggplatsen.se

 

karin

9 april 2010 22:00

Fint djur som jag verkligen kan hålla med dig om att man gott kan låta bli att skjuta. Jag har sett en fin hermelin en gång i ett stenröse nedanför Harfallet på landet i Enhörna. Den bodde nog där för den sprang fram och tillbaks, snabbt och energiskt och var ena stunden borta och andra satt den och nästan tittade på oss. Fantastiskt söt. Det var länge sedan, säkert någon gång på 1980-talet. Vore roligt om det blev fler hermeliner, och vesslor också för den delen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...