Min farfar hade hittat sitt paradis på jorden. Det heter Hagbyberga och är en herrgård som ligger vackert vid sjön Yngarens strand inte långt från den lilla orten Björkvik i Södermanland. I Björkvik brukade Göran Persson hålla sommartal – det enda som hände där. Inte numer, han har slutat med det, så nu händer det ingenting. Jo, den enda affären brann ner för några år sedan…. En av våra snickare påstår att Björkvik är orten som Gud glömde…

Nåja, utmed Yngarens strand ligger de fina herrgårdarna på rad: Hofsta, Marieberg, Hagbyberga och Danbyholm – riktigt fina små slott en del. På andra sidan sjön ligger Åkerö och inte så långt bort ligger Eriksberg – verkligen ett slott! Med andra ord – en typisk rik sörmlandsbygd.

Godsen hade massor av folk anställda förr.

Min farfar kom till Hagbyberga när han var dryga året. Fadern Anders Gustav hade anställts som fördräng på Hagbyberga. Farfar Robert har 2 äldre bröder och ytterligare 5 syskon får han. 8 barn födde hon – Anna Lovisa! Bara 2 döttrar varav den ena dör i kikhosta bara 1 ½ är gammal.  Familjen kom närmast från Bergshammars socken närmare Nyköping där Anders Gustav varit rättare på en gård. Man har släkt i bygderna. Flyttar in i Källstugan.

När Robert är 6 år flyttar familjen närmare godset till ett ställe som heter Löten. Det finns kvar idag. Nu står fadern som rättare. Säkert en duktig och driftig karl.

Det berättades om någon tvist med godsherren om fiskerätt för rättaren. Det lär ha blivit rättegång och slutat med att familjen lämnar Hagbyberga. Man flyttar år 1898 till Stigtomta. Robert är 12 år gammal. Han berättade om en flytt med oxkärra. Kan det ha varit den här flytten? Det är säkert en mil mellan ställena och torde ha tagit rejält med tid att flytta med oxar! Men det kan har varit flytten då han är 6 år, som skedde så, den mellan Källstugan och Löten inom Hagbyberga. Får aldrig veta….

Äldsta broder Verner följer inte med till Stigtomta. Han blir kvar på Hagbyberga som dräng. Senare blir han järnvägare.

Farfar Robert återvänder till sitt Hagbyberga. Hur länge han var kvar vet jag inte, men han lär ha fått upprepade lunginflammationer och inte klarat av att jobba i lantbruket. Så här i efterhand undrar man om det inte var så att han var allergisk… Han blev skräddare i Stockholm så småningom.

Farfar pratade alltid om Hagbyberga. Varje vår funderade han på om dom hade börjat så än, om jorden rett sig eller hur skörden skulle bli. Alltid Hagbyberga. Jag hörde det där Hagbyberga nämnas hur många gånger som helst. Men då var man ju inte nyfiken och frågade. Synd!

Min pappa tog körkort i mogen ålder. Bilen stod i garaget innan han körde upp - första långturen planerad. Den gick till – just det!! – Hagbyberga med farfar. Han var salig! Det finns ett kort där han sitter på trappen på vad som varit hans skola. Det här var på tidigt 60-tal – farfar Robert dog 1965. Kul att han fick återse sitt älskade Hagbyberga.

År 1964 besökte den nu troligen rätt bortglömde sovjetledaren Nikita Chrustjov Sverige. Han var mest känd för att ta tagit av sig en sko och dängt i bordet på FN en gång. En klotrund gubbe var det. Om det hela är en myt eller inte vet man inte. 1960, då det skedde, dokumenterades inte FN så ordentligt, så någon bild av händelsen finns inte. Churstjov var i alla fall en hetlevrad karl, som skällde vilt på kapitalisterna.

När Krusse var i Sverige skulle det visas ett mönsterjordbruk – man valde Hagbyberga! Farfar Robert var stolt som en kyrktupp – som om man visat hans vardagsrum.  

Jag hade inte riktigt klart för mig var det där mytiska Hagbyberga låg. Någonstans i Sörmland visste jag, men var? Så flyttade vi hit till Lerbo, började utforska omgivningarna och fann – Hagbyberga!!!  Det ligger bara halvannan mil härifrån (kan man använda halvannan för 1 ½  längre - förstås det?) Naturligtvis har vi varit och tittat. Jag minns inte på vilken trapp farfar satt, men jag kan förstå hans förtjusning över stället – där är vacket!

Livet är märkligt. Nästan hela min släkt kommer från Sörmland. Endast farmor kom någon annanstans ifrån – den släktdelen kommer från Bollnäs. Mamma var född i St. Malms socken, grannsocken till Lerbo. Troligen på en gård, som ligger bara några kilometer från vår gård. Även hon talade om platser, som numer är bekanta för mig – återupptäckta - Katrineholm, Värmbol, Stettin, Forsa, Östra Vingåker – nu bor vi mitt i smeten.

Är det rötterna som drar, kanske??

 

Karla Sand

19 april 2010 08:43

Jag kan förstå din känsla, trots att jag själv är som ett mangroveträd som sticker ner sina rötter lite här och lite där. Inte rotlös men inte heller stadigt förankrat på ett enda ställe. Men namn på platser och orter, som man bara har vaga begrepp om var de ligger, det känner jag igen och tyvärr även det faktum att man inte har varit tillräckligt nyfiken i unga år för att fråga. Nu går det inte längre. Därför har jag börjat att skriva ner allt jag minns, ta kopior på fotografier av äldre släktingar och skriva vilka det är och när de levde. När jag en gång inte längre finns, finns inte heller kunskapen om allt detta. Nästa generation kommer även de så småningom upp i en ålder då de vill veta och då ska det finnas där.

http://mormorstankar.blogspot.com

 

Gudrun

19 april 2010 09:23

Hej Karla.
Ja, jag gör som du - skriver ner. Sedan jag började släktforska lite så inser man ju hur lite man tog reda på. Vi är bara 4 kusiner och nu skrivs allt ner som vi minns om den gemensamma släkten. Alla gamla kort skriver vi på vilka de föreställer. Ska försöka skriva ner lite mer om min pappa, som fortfarande är kvar - faktiskt den enda av den generationen i släkten.
Visst är det kul att släktforska! Tiden krymper på något vis och 1700-talet känns nära - märkligt!

 

Karla Sand

20 april 2010 18:05

Mycket märkligt! Om man sedan försöker att väcka liv i alla dessa levnadsöden så blir avstånden ännu mindre.
Hur som helst är det himla kul att släktforska.

http://mormorstankar.blogspot.com

 

Palle

23 september 2010 20:30

Hej,
jag med familj har renoverat Löten som idag är ett sommarhus. Välkommen förbi nästa gång du passerar och ring 070-6626462 innan sätter vi på kaffe.

Tack för trevlig läsning

Palle

Gudrun Lindvall

23 september 2010 20:46

Hej.
Vad roligt och tack för inbjudan!
Jag förmodar att ni stängt för vintern, men nästa år kommer vi.
Spännande att få se huset där farfar bott!
Gudrun

 

Patlle igen

23 mars 2011 22:38

Hej Gudrun,
vi öppnar snart upp Löten för året så i mitten från april till slutet av oktober är vi där i stort sett varje helg. Så hör annars av er på mobilen för att säkra upp att vi finns på plats. 070-6626462

Vi ses

Palle med familj

Gudrun Lindvall

23 mars 2011 22:52

Tack!! Vi hör av oss någon dag med fint väder och kommer över. Det ska bli spännande att se stället där min farfar växte upp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...