Carl sa alltid, att när han blev pensionär skulle han se till att vi hade färskt hembakat bröd. Inte trodde jag väl på det…  Men så blev det. Det går så fort för honom att baka att jag knappt märker det förrän en ljuvlig doft sprider sig i huset. Brödet är jättegott!! Vi bjuder på det när vi får gäster och efter det senaste besöket lovade jag att lägga ut receptet. Här kommer det:

Ingredienser:

3/4 liter       handljummet vatten

1 paket         jäst                                              
            

2 liter           dinkelmjöl fullkorn, helst det från Warbro kvarn

ca 125 gr.     Saltå Kvarns russin                              

2 teskedar     ekologiskt socker                                 

1 tsk             salt (efter smak)

Smula jästen och sätt till salt och socker i en bunke.

Rör ut i lite av vattnet.

Häll i resten av vattnet.

Häll på en liter av dinkelmjölet och russinen - rör om ordentligt.

Häll på en liter dinkelmjöl till.

Rör ordentligt i bunken.

Ta ut degen ur bunken och knåda på till en fin degklump.

Detta tar 5 till 10 minuter.

Låt degen jäsa i ca 40 minuter under duk.

Ugnstemperatur 200 grader.

Sätt in degen i den varma ugnen under ca 40 minuter. I varmluftsugn 35 minuter.

Låt brödet svalna under duk på galler.

Låt Dig väl smaka!

Bröden ser lite olika ut - ibland högre, ibland lägre. Men den hårda skorpan är alltid lika mumsig!

Mjölet från Warbro kvarn finns att köpa i de flesta affärer. Det är stenmalet och närodlat i Sörmland. Vi bor inte så långt ifrån kvarnen och köper 25 kg-säckar. Vilken lyx! Warbro kvarn har en lång produktlista och härikring odlas många gamla sädesslag som nakenkorn, dinkel och emmer. Man vet att de gamla sorternas rotsystem går djupare i marken och därmed får tillgång till mer mineral än de nyare. Så det stämmer att de gamla sorterna ger ett nyttigare mjöl. Läs gärna mer om detta på www.warbrokvarn.se .

Stadshotellet i Södertälje hade sin riktiga glansperiod då staden var badort. Det var mest folk från Stockholm som kom. Man badade, drack brunn och lyssnade på musik i parken – precis som skulle vara på en kurort. Luften ansågs så ren i småstan och fint folk kom med ångbåten till Mälarhamnen – säkert en helt underbar båtresa. Än idag kan man uppleva en sådan med den fina lilla ångbåten Mariefred från Norrmälarstrand i Stockholm till Mariefred. Ångbåtsbiff och hela härligheten.

Man tog in på stadens krokan till stadshotell. Dyrt och fint! Utsikt över parken med det lilla lusthuset mot Saltsjön.

Snett över gatan låg badhuset, även det med park och musikpaviljong. Man flanerade utmed kanalen i den lilla pittoreska staden och umgicks – säkert en trevlig avkoppling för storstadens jäktade innevånare. Kanske hittade lämplig partner till näpna dottern. Knöt kontakter. Lyssnade på musiken under varma sommarnätter.

Så här härligt krokanigt såg Statt ut under min uppväxt. Det låg där i sin park som en relikt från en svunnen tid – riktigt häftigt.

Man tycker att stadens styrande borde ha varit måna om att behålla den air, som badortstiden hade – men icke.

Numer är badhuset rivet – där går en trafikled. Och Statt är ombyggt till oigenkännlighet – det nya är bara trist!!

 Hur kan man få bygga om en läcker krokan till en vit fyrkantig låda? Hur kan det finnas en arkitekt, som tar jobbet?

Kallas det utveckling? Ibland blir man så trött på människor….

Vad sägs om mitt fönster?

Vi hade hoppats att den klematis vi satt – Clematis fargesoides, Summersnow – som brukar vara snabbväxande och bli gigantisk skulle täcka bågen och gärna mer ganska fort. Men så har det inte blivit – kanske är det för blött där den står. I gamla hönshuset som vi brände ner i vintras fanns fina fönster, en del med, andra utan glas. Så det fick bli oglasad fönsterbåge i bågen istället. Visst är det fint?!

Lite som Cajsa Varg, hon med kokboken - man tager vad man haver.

Min farfar hade hittat sitt paradis på jorden. Det heter Hagbyberga och är en herrgård som ligger vackert vid sjön Yngarens strand inte långt från den lilla orten Björkvik i Södermanland. I Björkvik brukade Göran Persson hålla sommartal – det enda som hände där. Inte numer, han har slutat med det, så nu händer det ingenting. Jo, den enda affären brann ner för några år sedan…. En av våra snickare påstår att Björkvik är orten som Gud glömde…

Nåja, utmed Yngarens strand ligger de fina herrgårdarna på rad: Hofsta, Marieberg, Hagbyberga och Danbyholm – riktigt fina små slott en del. På andra sidan sjön ligger Åkerö och inte så långt bort ligger Eriksberg – verkligen ett slott! Med andra ord – en typisk rik sörmlandsbygd.

Godsen hade massor av folk anställda förr.

Min farfar kom till Hagbyberga när han var dryga året. Fadern Anders Gustav hade anställts som fördräng på Hagbyberga. Farfar Robert har 2 äldre bröder och ytterligare 5 syskon får han. 8 barn födde hon – Anna Lovisa! Bara 2 döttrar varav den ena dör i kikhosta bara 1 ½ är gammal.  Familjen kom närmast från Bergshammars socken närmare Nyköping där Anders Gustav varit rättare på en gård. Man har släkt i bygderna. Flyttar in i Källstugan.

När Robert är 6 år flyttar familjen närmare godset till ett ställe som heter Löten. Det finns kvar idag. Nu står fadern som rättare. Säkert en duktig och driftig karl.

Det berättades om någon tvist med godsherren om fiskerätt för rättaren. Det lär ha blivit rättegång och slutat med att familjen lämnar Hagbyberga. Man flyttar år 1898 till Stigtomta. Robert är 12 år gammal. Han berättade om en flytt med oxkärra. Kan det ha varit den här flytten? Det är säkert en mil mellan ställena och torde ha tagit rejält med tid att flytta med oxar! Men det kan har varit flytten då han är 6 år, som skedde så, den mellan Källstugan och Löten inom Hagbyberga. Får aldrig veta….

Äldsta broder Verner följer inte med till Stigtomta. Han blir kvar på Hagbyberga som dräng. Senare blir han järnvägare.

Farfar Robert återvänder till sitt Hagbyberga. Hur länge han var kvar vet jag inte, men han lär ha fått upprepade lunginflammationer och inte klarat av att jobba i lantbruket. Så här i efterhand undrar man om det inte var så att han var allergisk… Han blev skräddare i Stockholm så småningom.

Farfar pratade alltid om Hagbyberga. Varje vår funderade han på om dom hade börjat så än, om jorden rett sig eller hur skörden skulle bli. Alltid Hagbyberga. Jag hörde det där Hagbyberga nämnas hur många gånger som helst. Men då var man ju inte nyfiken och frågade. Synd!

Min pappa tog körkort i mogen ålder. Bilen stod i garaget innan han körde upp - första långturen planerad. Den gick till – just det!! – Hagbyberga med farfar. Han var salig! Det finns ett kort där han sitter på trappen på vad som varit hans skola. Det här var på tidigt 60-tal – farfar Robert dog 1965. Kul att han fick återse sitt älskade Hagbyberga.

År 1964 besökte den nu troligen rätt bortglömde sovjetledaren Nikita Chrustjov Sverige. Han var mest känd för att ta tagit av sig en sko och dängt i bordet på FN en gång. En klotrund gubbe var det. Om det hela är en myt eller inte vet man inte. 1960, då det skedde, dokumenterades inte FN så ordentligt, så någon bild av händelsen finns inte. Churstjov var i alla fall en hetlevrad karl, som skällde vilt på kapitalisterna.

När Krusse var i Sverige skulle det visas ett mönsterjordbruk – man valde Hagbyberga! Farfar Robert var stolt som en kyrktupp – som om man visat hans vardagsrum.  

Jag hade inte riktigt klart för mig var det där mytiska Hagbyberga låg. Någonstans i Sörmland visste jag, men var? Så flyttade vi hit till Lerbo, började utforska omgivningarna och fann – Hagbyberga!!!  Det ligger bara halvannan mil härifrån (kan man använda halvannan för 1 ½  längre - förstås det?) Naturligtvis har vi varit och tittat. Jag minns inte på vilken trapp farfar satt, men jag kan förstå hans förtjusning över stället – där är vacket!

Livet är märkligt. Nästan hela min släkt kommer från Sörmland. Endast farmor kom någon annanstans ifrån – den släktdelen kommer från Bollnäs. Mamma var född i St. Malms socken, grannsocken till Lerbo. Troligen på en gård, som ligger bara några kilometer från vår gård. Även hon talade om platser, som numer är bekanta för mig – återupptäckta - Katrineholm, Värmbol, Stettin, Forsa, Östra Vingåker – nu bor vi mitt i smeten.

Är det rötterna som drar, kanske??

Sorkarna har mått gott under snön den här vintern – riktigt gott! Inte hann det komma någon tjäle heller innan den – för sorken – värmande snön kom. Härligt naturligt vaddtäcke!

Våra marker ser förfärliga ut. Nadja – vår golden – gräver så jordkokorna ryker. Blir hon riktigt exalterad gräver hon med båda framtassarna samtidigt – det ser inte klokt ut!! Hittills har hon hittat två sorkar och ett sorkbo med ungar. Vad hon gör med dom? Det vågar jag nästan inte skriva… Jag vänder ryggen till och anser det naturligt. Man får väl avmaska henne lite längre fram i vår. Även Märta kan - som synes på bilden – stoppa nosen i ett sorkhål, men mer än så blir det inte. Smutsiga tassar och skräp på pälsen är inget för lilla fröken….

En dag hittade katterna en stor råtta. Dom vågade inte ta den, men det gjorde Nadja. Det är den tredje råttan hon tar, som vi vet, på gården. Man vill ju inte lägga ut råttgift så jag förmodar att det är ofrånkomligt att få råttor. Men det blev bättre sedan vi slutade med hönsen. Hörde en bekant berätta hur hon såg hela familjer råttor i hönshuset – hönsmaten var mumsig tydligen. Så har vi aldrig haft det. Men sork har vi….

Det är märkligt att det är sån skillnad mellan han- och honkatter vad gäller jakten. Eller är det så att det där med att bära hem är mycket viktigare för honkatter? Hanarna kanske tar mer än man tror. I alla fall försörjer dom sig bra just nu på sork - inte bara My, stallkatten. Rekordet just nu har Kattarina Emilia. På en halvtimme kom hon in med 3 stycken!! Levande. Dom två första lekte hon med, men tog sedan död på och åt upp. På köksmattan… Kul att se hur dom gör. Först äta framifrån till mitten, sedan bakifrån så att man får lever/gallblåsa och magsäcken kvar. Så slicka av den goda levern. Bara gallblåsan och magsäcken lämnas. När hon kom in med den tredje var hon uppenbarligen mätt, för den bollade och lekte hon med, men lämnade. Även Kurris har visat att han kan – han kom in i sängkammaren och visade upp sin… Det är bara Plupp, den lilla klumpan, som inte jagar. Hon jagar fisk ur mikron istället – matte låter sig bevekas. Är man kelig innekatt så ska man ha privilegier! Eller hur?

Blir du nyfiken på våra katter? Läs mer på hemsidan www.vastravegred.se under Katter.

Två nya tekannor

Vi hade ingen tekanna, bara en i metall, som inte höll värmen. Vad gör man då i dagens läge? Jo, man kollar på Tradera – där finns allt! Det första jag köpte där för något år sedan var en rund vitlökspress – de moderna i handeln fungerar ju inte. Gav väl någon tia för den.. Sedan har jag handlat vykort, böcker och div. prylar – inte superdyrt, men stundtals jättebilligt. Dom som tjänar mest på affärerna är väl transportbolagen och så Tradera… Men kul är det och jag har aldrig blivit lurad. Eller lurats – jag har sålt några böcker själv också. Det senaste fyndet var en jättefin stor bok av Gunnar Brusewitz – säkert aldrig öppnad – för 10 kronor! Frakten kostade 39…

Tekannorna var det. Började kolla och hittade en sort, som heter Collection från Rörstrand – jätteläcker form och i olika färger. Dom brukade hamna runt 300-350 kr. Ursnygga!

Så kom den blå, den till vänster på bild…. Den kunde jag bara inte motstå – fick den för 310 kronor. Säljaren ringde och var lite skamsen – det ska vara ett svart träfat till den och han kunde inte hitta det… Om han bjöd på frakten? Givet!

I samma veva hade jag sett den lilla runda, som finns till höger på bilden. Fulsnygg? I alla fall speciell – jag ha ett bud och den blev min för  - gissa – 20 kronor!! Jag fick naturligtvis betala frakten också. Den är i gedigen plast om man så säger – bara silen är i annat material - metall.

Så nu har vi två nya tekannor. Den stora vackra blå pryder frukostbordet varje morgon och jag njuter den med ögonen – så läcker! Den är en dröm bara att ta i – designen och kvaliteten känns i händerna. Den lilla är min eftermiddagskanna. Den rymmer förvånansvärt mycket –är ju klotrund – och håller inte temperaturen så bra. Men den är läcker på sitt vis - så olik sin vackra storasyster.

Säga vad man vill – Tradera är fantastiskt!  

Vad är det som låter? Den frågan ställde vi oss ofta första sommaren. Hör man Skavsta härifrån? Omöjligt – det är ju 5 mil dit. Men ett dovt surrande ljud hörde vi när vi gick ner för backen.

På gården finns en stor ek som vårdträd. Det är så vackert och vi har bilder av det från alla årstider. När vi tittade upp utefter stammen den där första sommaren hittade vi skälet till surret – bålgetingar!!! Massor!!

Fasa!!!

Vi ringde Anticimex.

Förr var bålgetingar fridlysta, men det är dom inte numer. Fridlysningen försvann i början av 2000-talet.

Det kom en kille med en lång stege och förklarade att bålgetingar var så snälla så. Klättrade upp och tog död på dom, men talade om när han kom ner att han hittat ett bo med ettriga vanliga getingar också – även dom ivägsända till getinghimlen. Dom tyckte han att det var mycket angelägnare att bli av med.

Vi såg trots massakern en och annan bålgeting och på hösten ville dom in. Knackade på fönstret och stirrade med sina gula ansikten. Det var lite läskigt. Om man inte skyndade sig in på höstkvällen kunde mycket väl en bålgeting slinka med. Ett år hittade jag ett bålgetingbo i en holk när jag tömde på våren. Ett annat år upptäckte vi att dom bodde i ett hål i ett av päronträden. Varje år ser vi dom – vissa år många, andra år betydligt färre.

Numer lever vi sida vid sida med våra bålgetingar. Dom är långsamma och man hör dom på långt håll – man hinner undan. Dom är rovdjur och tar  vanliga getingar - det är ju bra. Är inte påträngande och intresserade av våra måltider. När det är plommonår ser man både bålgetingar och dom vanliga getingarna i plommonträdet. Rätt vackra är dom faktiskt. Och imponerande stora – ca 3 cm! Just storleken gör att en bålgeting inte riktigt ser ut att hör hit – den ser mer ut som en tropisk art.

Men det är väl så – ju mer man lär sig, ju mindre skrämmande och desto mer spännande blir fenomen i naturen. Det gäller även bålgetingar. Minns en artikel i Naturskyddsföreningens tidskrift Sveriges Natur med en forskare, som studerade bålgetingar med stor förtjusning och menade att det inte alls var svårt att bli ”kompis” med dom - det gick att studera dom mycket nära.

Det tänker jag inte försöka – men vi samlever numer i fred och sämja.

Och i viss fascination.  

Som ni väl märkt är det mycket aktivitet i jordskorpan just nu - jordbävningar i Kina och Sydamerika och vulkanutbrott på Island. Vi tror att vi lever i den tryggaste av världar, men vissa krafter kan vi inte hantera - det som sker det sker. Det är skrämmande! Mitt första blogginlägg - den 1 mars - handlade om vulkanen Laki. Det kan finnas skäl att upprepa lite av det:

" År 1783 hade vulkanen Laki på Island ett jätteutbrott. Ur en spricka på 3 mil vällde inte bara lava och pimpsten upp, utan även giftiga gaser. När askmolnet föll till marken förgiftades allt med svavelsyra och fluor. För dem, som överlevde lavan och gaserna väntade en oerhörd svältkatastrof. .. Molnet fortsatte in över södra Skandinavien, ner över Tyskland och ut över Brittiska öarna. Det la sig som en sur, tät hinna över himlen och hindrade solens strålar.  .. Även här dog folk och fä och i England låg snön kvar en bit in i juni år 1784."

Nu har en krater öppnats under Eyjafjallajökull och varm magna strömmar fram under glaciären, som är 50-100 meter tjock. Naturligtvis smälter isen och vattenmassorna kan rätt som det är komma som en störtflod, åt vilket håll vet man inte än. Stora vattenflöden börjar komma och man har uppmätt vattentemperaturer på 65°C. 700 människor har evakuerats, man får inte ens åka in i området för att hjälpa husdjur längre och man river broar för att inte riskera att de dras med när floden kommer. Askmoln gör att inget flyg tillåts och nu är molnet på väg in över Norge. Flygförbud i norra Norge och Sverige - ända ner till Mora och i delar av England. Långväga flyg mellan Asien och Nordamerika få inte gå över Nordkalotten nu.

Om man vill läsa mer kan jag rekommendera www.islandsbloggen.com varifrån bilderna är hämtade.

Eyjafjallajökull hade senast utbrott på 1820-talet och då pågick det länge - i flera år. Man säger att det utbrottt som var i mars i området kan kallas ett turistutbrott - det är inte det som nu sker. 

Det här är obehagligt - faktiskt riktigt skrämmande, framför allt om man har Laki i tankarna. Vi som bor trygga mitt på en av jordens plattor har ju ingen erfarenhet av vulkanutbrott och jordbävningar - skönt! - och kanske är det därför dubbelt skrämmande när man inser att det som sker på Island mycket väl kan påverka oss - fysiskt. Askmolnet är på väg in över Ryssland och även Danmark tror sig komma att påverkas. Var kommer det att falla ner och vad innehåller det? Det kan finnas skäl att vara mycket mer observant på vulkanutbrottet än vad vi är. Men så illa som vid Lakis utbrott ska det väl inte bli - får vi verkligen hoppas!

PS. Under dagen har man bestämt att stänga Heathrow flygplats.